Kraftlös står du där du en gång blev placerad
Oföränderligt har du stått genom tiden
Du har blivit använd och nedsmutsad
De kallar dig instabil och håller dig på plats
Kvar kommer du förbli tills de kastar bort dig
Men ändock står du fast, tjudrad av ditt öde
Dina forntidsdagar ser du bara genom grumligt vatten
De finns inte längre och kommer aldrig tillbaka
Du står där och ser dagarna komma och gå
Dina enda ord: Det var inte alltid så.
Jag kallar den: "Dikt om ett bord".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar