Den goda samariten goes rich

Jag tror knappast någon tycker att det är en hemlighet att jag gillar regnväder, speciellt inte kombinerat med blåst och en smula värme.

Så, jag var ju naturligtvis tvungen att ta en liten promenad idag... Saken är bara den att det blev ingen liten promenad. Jag gick förbi Rönnbäcks och när jag tittade mot marken såg jag en mobil ligga på backen. Jag plockade upp den och den verkade inte vara på. Jag tänkte på någonting jag hört om att man ska plocka bort batteriet och kortet och låta varje del torka för sig själv om en mobil har blivit blöt.

Därför gick jag till Ungdomens Hus, för det var det närmaste torra stället där jag tänkte att det kunde finnas tekniska människor. En som arbetar där torkade av skärmen och märkte att den visst var igång. Så det var bara för mig att börja ringa till folk för att ta reda på vem personen var. Till slut kunde jag få tag på henne genom hennes man och hon kom och hämtade mobilen.

Men ska jag säga vad jag fick? Jag fick en hittelön på 120 kronor!!! Jag kunde knappt tro det! Först ville jag inte ta emot det - det var ju så mycket! Men hon sade att hon ville ge mig dem och jag ville inte känna mig oartig, så jag tog emot dem. 120 kronor för något som jag lika gärna hade gjort helt gratis! Jag tänkte inte ens på hittelön förrän en av de anställda nämnde det. Men 120 är ju skitmycket! Det var verkligen jättesnällt av henne! Så nu är jag 120 kronor rikare tack vare min förkärlek för regnet. ^^ Jag tjänade på att ta en promenad. ;)

Jag är glad att hon fick tillbaka mobilen. Jag vet ju själv hur det känns när man har saker borta. Jag brukar dock ha en hum om grejerna är hemma, men man kan ju tänka sig hur det skulle vara att tappa något på stan. =S