Årstiderna

"Sommaren är över. Tro mig - jag vet." Så sade jag idag. Ja, sommaren är över nu. Det har varit varmt idag, men snart blir det väl kallt igen. Det är bara en tidsfråga.

Jag älskar Boden om sommaren. Det påminner mig om min barndoms dagar som spenderades här. Tillsammans med min bror utforskade jag hela Bodens stad så till den grad att jag känner den bättre än Piteå. Men inga stigar känner jag bättre än de i Sikfors. De ligger rotade i ryggmärgen på mig. "Det är här man känner vart stigarna går..."

Det finns en bra sak med hösten, jag tror jag har sagt detta förut, och det är att man kan gå ut i den fullmånsbelysta skogen sent på kvällen och se på stjärnorna. Detta utan att frysa ihjäl, som man gör på vintern.

Ja, stjärnorna... Jag saknar dem under sommaren. Jag kan stirra på dem i en evighet. Samma sak gäller månen, i synnerhet fullmånen. Och norrsken måste väl ändå vara en av världens stoltheter.

Vintern kommer ju med lussefika, julafton och nyår, så den är okej. Många roligheter är satta på vintern, för annars hade ingen orkat med denna extremt kalla årstid. Har jag nämnt att jag hatar kyla? Mycket hellre mycket för varmt än lite för kallt.

Och så våren - den mest underbara årstiden av de allihop. Det är då allting på vår sida av Jorden vaknar till liv. Jag längtar till våren. Det gör jag direkt då sommaren är över, vilket den nu är. Våren kan även komma med stor sorg för en sentimental människa som jag. Men det är en del av dess skönhet.