onsdag 9 juni 2010

It's funny how you just break down

Från ett till sju, från noll till hundra eller vice versa. Det spelar ingen roll för mig. Tiden står ändå stilla. Det är som att tiden står stilla hela tiden, men ändå så kan vi agera och så vidare. Min tidsuppfattning är därför, som ni kanske har förstått, helt rubbad. Därmed kommer även andra saker som förnekelse av skeenden och även förträngning. Om man är född -71 är man kring 40, inte 30. Det är inte år 2000 nu. Hur räknar du, människa?

The good old days, the honest man
The restless heart, the Promised Land
A subtle kiss that no one sees
A broken wrist and a big trapeze

Oh well, I don't mind if you don't mind
'Cause I don't shine if you don't shine
Before you go, can you read my mind?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar