English

Idag var första dagen på jobbet. Jag klev upp klockan 05.30 i morse. 05.30!!! Jag ska gå och lägga mig om en dryg timma. Då är klockan 22.00. 22.00!!! Det betyder att medan alla andra kommer att leva livet de här första tre veckorna av sommarlovet så kommer jag att: 1. Jobba 2. Sova 3. Vara trött. Ja, och så får vi inte glömma WLA:n som ska skickas in på onsdag. Jag skulle lätt ta tre skolveckor över detta förutsatt att jag skulle få betalt för det naturligtvis. Men jag räknar ned! Nu är det fjorton arbetsdagar kvar.

It feels as if I'm going crazy. I desperatley need to hold on to whatever little piece of sanity I can grasp at the moment, and believe me - I'm trying to! Why does everything feel so strange to me? It is as if I don't belong here. But I know why I feel that way. I want to turn back time and relive a few moments. Instead I'm here, alone, waiting...

Jag har köpt en bikini idag. =) Den är dock aningen för stor så mormor ska sy in den litegrand åt mig. Det är så himla snällt av henne! Jag köpte även en kjol och ett likadant linne som jag redan har fast i en annan färg. Men det var rea och det var fint så jag slog till.

I caught myself several times today thinking in English. I think that it is some kind of defense mechanism. Whenever I feel like I don't belong or other situations when I feel like I want to be left alone or whatever, then I start thinking in English. I think it's a bit soothing. It's like... It's kind of my thing in a way, if you know what I mean. Of course they can speak English too, but it is still a different language that I know others might not be as skilled at and that makes it sort of a safety for me.

Bye!