Don't rain on my parade

Igår tog jag och Sofia en promenad i regnet. Hon sov över hos mig från igår till idag. Vi hade tänkt att börja med mitt racketsports-CAS-projekt, men det visade sig att folkan var bokad. Det var någon 70-årsfest där. Vi tänkte våldgästa deras party, men vi lät bli. ;)

Jag tänkte även ta årets första dopp denna regniga dag, men det var för kallt och det blev mer ett misslyckat försök till ett första dopp... Jag har bildbevis på det (inte för att jag riktigt vet vad jag skulle ha att bevisa...). Jag har nämligen tänkt dokumentera min sommar i bilder. Vi får ju se om det lyckas. Är detta i s.f. något man kan få CAS för? Det skulle ju i s.f. sporra mig ännu mer!

Storis och Henrik har åkt och campat idag så nu är jag och mamma själva. Skönt. Vad som inte är skönt är att jag kommer att vara tvungen att stiga upp ännu tidigare eftersom att Lillis ska till jobbet ännu tidigare! Jag fattar inte hur man ids stiga upp så tidigt varje dag! Jag menar, jag gör det bara dessa tre veckor, men han gör det f*n varenda dag! Jag har inget som helst liv dessa gånger. Jag ser fördjävlig ut, jag är trött, jag är som mest aktiv på kvällen, dock inte nu längre - nu är jag bara seg och slö hela dagarna! Jag skulle definitivt passa utmärkt som bartender. Om jag nu bara skulle komma ihåg vad som skulle vara i alla drinkarna... Och om jag blir riktigt stressad under en kort period så funkar jag inte... Okej, deras arbetstimmar skulle passa mig, så kan vi säga. Jag känner mig inte som en människa medans jag jobbar där. Jag är ett smutsigt, eländigt och trött verktyg som försöker att se anständig ut, men som inte orkar göra någonting. Om man inte tänker på det konstanta fysiska arbetet och de alltför tidiga morgnarna så är det en helt underbar arbetsplats. De som jobbar där är alla jättesnälla och det är jättefint där! Och så får man ju sluta tidigt (jag väntar dock på Lillis för att spara pengar...). Så det är inte bara dåligt med det! Och viktigast av allt - jag får pengar!!!