Inatt hade jag en mardröm. Jag vaknade upp cirka en timma innan jag ska vakna på morgnarna och blev glad när jag insåg att det bara var en dröm och att jag skulle få sova ytterligare en timma. Enda problemet är att det var en sanndröm.
En del tycker att de bästa drömmarna de har är dem som de dör i. Så är det inte för mig. De bästa drömmarna jag har är de i vilka jag får vara med de jag älskar. Och de som handlar om drakar är inte så pjåkiga de heller. ;)
Nu när jag rensar ogräs på försöksgården upptäcker jag mig själv ibland med att ha slutat rycka och istället börjat bryta isär något ogräs till småbitar och sitta och börja dagdrömma. Jag skriver bara börja dagdrömma eftersom att jag upptäcker detta endast några sekunder efter att det har börjat ske. Däremot kan det ske ganska ofta. I skolan märker man det ju inte lika mycket. Ja, förutom när man inte hört vad läraren sagt medan alla andra tydligen har tagit del av någon viktig information. Men jag är så himla van vid det. Jag gillar min egen värld. Där finns alla jag älskar.
Jag säger att det viktigaste i livet är alla de vi träffar och lär känna. Det sociala utbytet människor emellan. Då är kvalitet bättre än kvantitet, glöm inte det. Men vad gör man om man förlorar dem allihop?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar