Jag är hungrig

Hjälp mig ur detta, snälla! Jag är så dj*vla hungrig och allt jag vill är att få äta lite mat! Kan jag det? Nej. Varför? För att min idiot till hyresvärd konstant håller på att erbjuda mig mat när jag från allra första början gjorde det klart för honom att jag vill göra min egen mat. Oj, förlåt, jag visste inte att du hade ett förståndshandikapp! Eller vad, fattar du inte språket eller?! Vet ni hur många gånger han har frågat mig om jag vill ha hans dumma mat idag? 3 gånger. Nej, har jag sagt för i h-vete!!! Och nu sitter han i köket med sina vänner och då kan jag ju inte börja ställa mig och laga mat för så kommer han att säga att det finns mat ännu en gång. Tro mig!

Jag har ändrat mitt beteende komplett. Jag känner att flyttar jag snart så kommer jag kunna komma ur det, men jag känner även att får jag inte flytta snart så kommer jag att gå under totalt. Härdsmälta. Jag känner en så stor frustration över min rädsla att vistas i köket, ty gör jag det kanske han kommer in och erbjuder mig sin mat och han accepterar inte ett nej verkar det som.

Vet ni vad han gör sen då? Jo, han har erbjudit mig alkohol. Han har sagt att det finns öl i kylen om jag vill ha när hans vänner varit på besök. Det är inte ok för sådana som är så pass mycket äldre att erbjuda ungdomar alkohol och så har jag sagt att jag inte dricker alkohol, men han verkar inte ha fattat det förrän idag. Vad fick man höra då? "Hur klarar du dig?" Ja, för det första är jag ju inte alkoholist och känner därför att min tillvaro inte alls är mycket mer annorlunda vid de tillfällen jag inte häver i mig alkohol. Gud, kom med något nytt också! Inte samma gamla "Hur kan du?" "Vad tråkig du är." Bla bla bla. Jag tycker det är skitroligt att vara med mina vänner på UNF utan att en endaste dricker alkohol överhuvudtaget. Men om man är ett gäng där folk har inställningen att man inte kan ha kul utan alkohol - kommer det även att bli så! Så frågan är vem det är som är tråkig. (Då menar jag naturligtvis inte folk som dricker alkohol, utan det är personer med den inställningen jag pratar om.) Jag tyckte det var underligt formulerat av honom.

Men nu kom jag av mig. Som ni märker, jag är frustrerad och jag lackar ur för småsaker. Min redan trytande tålamod ligger verkligen på bristningsgränsen och jag är konstant i bitch-mode, även om det går att kontrollera på utsidan så att jag inte börjar lacka ur på folk som sitter för nära mig på pendeln. Det är knäppt, men jag kom hit för att bli fri när allt jag egentligen gjorde var att skaffa mig en hage med elstängsel. Måste få eget boende. Jag borde sätta mig på stan bredvid de hemlösa med en lapp som lyder: "Vill ha boende och mat.", för det är så jag känner nu.