Ibland när jag ser bilder av döda människor är det som att jag ser någonting mer än vad jag annars skulle ha sett. Det är som att deras ögon visar någonting som jag inte kan se när personen bilden föreställer är vid liv, eller innan jag får veta om dess bortgång. Det är som att deras ögon visar någonting mer; en historia; en livstid av minnen, fyllda av såväl problem som lösningar. Det är som om bilden av den bortgångne på något sätt visar en visdom som endast de döda besitter, något vi också kommer att förstå när vi väl dör någon gång i framtiden. Framför allt finns det en vördnad, en respekt för det liv de har levt. Och det är väl egentligen det jag ser. Deras ögon förtäljer inte mer än vad de gjorde innan. Men mina ögon ser på dem annorlunda, mina ögon vill veta vad deras ögon ser.
Plus att döingar skrämmer mig lite grand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar