Egentligen gillar jag inte sådan sångstil, men det finns någonting som ändå drar mig tillbaka till Kate Bush's låt Wuthering Heights. Jag tror att det är på grund av hur mycket jag tyckte om boken, hur jag älskade historian. Den gjorde verkligen intryck på mig och nu när jag hör en låt som är från Catherine till Heathcliff, så känner man hur fint det är genom en annan konstform. Deras kärlek var kraftfull. Deras är något vad jag skulle kalla äkta kärlek, inte den från Harlequinromaner. Jag tycker inte om att läsa om kärleksdravel, men är det kärlek som man känner genom boken, som man kan förstå hur det gick till, den har jag inga problem alls att läsa om! Kärlek verkar vara den svåraste känslan att förmedla.
Out on the wiley, windy moors
We'd roll and fall in green
You had a temper, like my jealousy
Too hot, too greedy
How could you leave me
When I needed to possess you
I hated you, I loved you too
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar