Att komma hem känns så gott som värdelöst. Men inte helt, för jag har ju fått träffa Sofia en längre stund och så har jag fått träffa Muffin och Cookie. När jag lade mig ned hos Muffin och Cookie så småskrattade jag jättelänge för att jag blev så glad! Glöm uppåttjack - skaffa dig ett husdjur!
Men mamma tyckte att det var passande att fara till stan med kompisen hon kan träffa praktiskt taget när som helst. Lillis valde att fara med Richard in till stan. Erica? Hon jobbar, så hon har i a.f. en bra ursäkt. Och för Micke är det för kallt också, så han och Lisa har också bra ursäkter. Men om Lillis och mamma hade varit hemma hade jag kunnat ta mig någonstans, eller göra något. Men nu sitter jag här och önskar att jag hade tagit bussen till Boden. Det roligaste som har hänt är fyra älgar som gick omkring uti Kolken... Yaaay...
Aldrig igen. Dumdristig, det är man. Jag borde ha förstått att de inte brydde sig när det ändå alltid är så uppenbart. Men det är väl som Doktor Glas säger:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla."
- Hjalmar Söderberg, ur boken Doktor Glas
Men man säger aldrig igen... Till slut menar man det. Nu? Nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skitkul att bli utskälld när man ringer för att höra om du kommer förbi.
SvaraRaderaFatta att jag prioriterar att fixa bilen så man kan ta sig någonstans. Och att den skulle gå sönder just när du kommer kan jag väl för fan inte rå för??
Och det fattar du väl att jag inte klär på Micke för att släppa av honom hos mamma! Varför ringde inte du Richard och bad honom hämta upp dig på vägen tillbaka??
Hur skulle jag ta mig hem då? Du hade ju kunnat be honom släppa av dig, din dumma bajsapa!!!
SvaraRaderaVarför skulle du hem? Du hade kunna be dom hämta dig här.
SvaraRaderaMen då hade jag ju inte fått träffa Theodor fattar du väl.
SvaraRadera