Att alltid förvänta sig att de enfaldiga ska förstå är förgäves. Men att låta idioti ta över är dårens sätt. Att hyckla är att förvänta sig att bli misstrodd.
Att inte bli förstådd är den unikes väg. Att inte låta dåren sprida sin idioti är en strävan. Att bli misstrodd utan anledning och ändå stå fast vid sin sak, är starkt.
Att bry sig så lite om ett barn man känner är föfärligt. Att fördöma barnet som vuxen för vad den lärt sig är än värre. Har man lärt sig som barn att man blir misstrodd när man talar ur själen, att man inte blir ombrydd, att "jag älskar dig" från andra är tomma ord... då ska man inte förvänta sig att barnet visa något för dig. Och man ska inte heller förvänta sig att den människan ska behandla dig väl när du har behandlat den illa och när du inte förstår dess rädsla.
Jag hatar livet.
"Ingenting är äckligare än död för egen hand", men ingenting är vackrare än att undslippa evig plåga. Vet ni vad jag tcker är lustigt? Att folk förväntar sig saker av en. Enfaldigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blir ledsen när jag läser det här.
SvaraRaderaHur är det? :/
Och så vill jag bara säga att du har rätt i det du säger, i textstycke 3.
Om du nångång är arg eller ledsen eller upprörd hoppas jag du vet att jag är idel öra, även om vi inte pratar med varandra på det viset i vanliga fall, så betyder det ju inte att möjligheten finns menar jag :)