Klagomuren

Jag är slut. Hela dagen har verkligen varit en "jag vaknade upp på morgon, så var den dagen förstörd"-dag. Men jag kände det redan igårkväll. Det började med att de andra hade åkt efter att ha skjutsat mig till Boden och jag ville gå till Muffin och Cookie men insåg att de inte var här med mig. På kvällen fick jag svårt att sova eftersom att jag hatar att natten är så kort och att sömnen därmed blir kort, den med, vilket resulterar i att morgondagen kommer på en sekund. Jag kan inte sova klockan 21.00 på kvällen, sorry. Då ska jag vara djävligt trött också. Men eftersom att jag får ångest inför att sova eftersom att morgondagen kommer så snabbt så blir det hela till en ond cirkel eftersom att jag vill sova så att jag inte är så trött på morgonen. Hänger ni med?

Orolig morgonsömn. Så blir det vanligtvis om jag har en übertidig tid att passa. I morse kunde jag inte andas heller och då får jag panik och kan andas ännu sämre. Halvhyperventilerade hela morgonen typ. Jag kom också ännu senare till skolan eftersom att jag satte mig ned på golvet eller på en stol och stirrade ut i tomma intet i några minuter också (Jag var tvungen, mina vänner). Sedan fick jag ont i magen, sedan glömde jag mitt läkarsamtal och till slut fick jag ont i huvudet. Och så får vi inte glömma den gamla goda ångesten som nu kommer upp riktigt fysiskt märkbar. Kan inte ens tänka på saker jag inte gillar/som ger mig oro utan att få problem med andningen.

Åh, Herre! Inte skulle ni behövt läsa det där. Jag vet att jag klagar, men jag kände inte för något annat dagen till ära. Här får ni Oskar Linnros och Från Och Med Du som plåster på såren.