Jag har funnit en plats, en fristad. Det är det jag kallar mitt hem. Men det är inte bara min plats, det är min och en annans. Det var där vi gick och bara var tillsammans och det är en av sakerna jag älskar min vän för. Trygghet, kamratskap, tillit är ett fåtal av de saker som hon stod för.
Vår i min skog.
Du vet, min mamma läser ju till förskollärare och på baksidan av en av hennes böcker läste jag:
SvaraRadera"Har skället ersatt agan? Erik Sigsgaard visar att det är så naturligt att skälla på barn i förskolan och skolan att vi inte är medvetna om att vi gör det!
Men ingen vuxen skulle acceptera att utsättas för ständigt skäll eller kränkande markeringar såsom:
- få ironiska eller hånfulla kommentarer
- bli utsatt för obegriplug eller ospecificerad kritik
- bli förbigången, nonchalerad eller negligerad
- få skäll eller bli utskälld framför andra.
Skäll och utskällning i den här boken är samlingsnamn för de här beteendena som utförs av en vuxen som barnet/ungdomen har en beroendeställning till. /.../ Det handlar också om ett för givet taget hierarkiskt maktförhållande mellan vuxna och barn, som ligger långt från det demokratiska ideal och arbetsformer som förskolan och skolans läroplaner föreskriver."
Och det gäller ju inte bara förskolan tänkte jag när jag läste det.
Finns diverse människor som borde läsa denna bok tror jag.