Dåligt. Det är et bra ord för att beskriva min upplevelse av högskoleprovet. Låt mig nu berätta... Eftersom att man bor i Sikfors så måste man åka in till staden för att kunna göra högskoleprovet. Ingen av mina få vänner från Piteå kommun skulle göra provet, så där satt jag utmobbad bland hundratals människor. Jag var tvungen att kolla in i ansiktet på människor jag hatar, människor jag vill undan från, människor som påminner mig om de dåliga delarna av mitt förflutna eftersom att de personifierar dem. Jag kände inte igen en endaste människa, förutom dessa som jag tidigare beskrivit.
Jaha, så det kan jag tåla även om jag blir på dåligt humör. Men (det slutar inte än) när jag gick på lunch så kunde jag inte riktigt bestämma mig för vart jag skulle gå eftersom att det kryllade av människor och var fullt överallt. Så jag stod en stund utanför Arbaillo (de har världens bästa customer service, men jag kommer till det sen!) och velade, men såg sedan att det fanns en plats där jag kunde sitta. Efter att jag hade beställt gick jag och satte mig och helt plötsligt kommer jag på att jag har glömt att betala! Så jag frågar en kille om det är okej att trängas lite eftersom att jag glömde att betala och han är jättesnäll och säger att det går utmärkt. Jag säger till han i kassan att jag glömde visst att betala och får chansen att göra det. Ja - chansen! Helt plötsligt, som om mitt kort känner på sig vilket humör jag är på, så tillåter det inte att pengar går igenom det. Efter 3 hela försök ber jag så hemskt mycket om ursäkt och känner samtidigt paniken välla upp inom mig. Vad säger han i kassan då? Han säger att det är lugnt och jag kan betala någon annan gång då jag kommer in. Jag säger till honom att jag kan gå och ta ut pengar, men han insisterar. Så, efter en pinsam måltid går jag och tänker ta ut pengar för att genast kunna betala. Tror ni det gick? Nej, det gjorde det självfallet inte! Men jag ringde till Fredrik och sade att han fick ta med sig pengar så att jag kunde betala. Jag vet till 100% att jag har pengar på mitt konto. Det finns ingen tvekan om saken. Jag har alltid(!!!) nog med pengar, men ändå får man ibland stå som ett fån p.g.a. den djävla skitbanken! Inte första gången det händer, kan jag ju lugnt säga er.
Jag skyndade mig sedan tillbaka till provet och på vägen spillde jag ut mycket av min cola när jag kollade vad klockan var på mitt armbandsur... Så går det när man är stressad! Jag torkade upp det, slängde drickan och skyndade iväg igen.
Efter proven så ringde jag Fredrik och frågade vars han var. Vad var hans svar? "I Sikfors." Då hade han inte ens farit! Vid det laget var jag redigt leds på Pite och allt som har med det att göra. Jag pratade om att jag ville hem till Boden. Sedan kom han i a.f. och jag slapp det där hemska stället, gick med Mikael i kundvagnen på Ica och betalade min lunch på Arbaillo.
Slustats av dagen: Högskoleprovet was a waste of time and money for me, jag ska typ alltid äta på Arbaillo i fortsättningen och jag måste undan från Pite ett tag eftersom att jag fortfarande påminns och alltid påverkas om vilka dumma idioter som jag känner till därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Synd att du inte fick göra det i Älvsbyn. Då hade du fått vara med mig på alla raster mellan proven. :D Det gick skitdåligt för mig på proven också, farar tills man får vet vad man får. Typ 0.0. Det som gick bäst var det provet som inte ens räknades. Kändes onödigt att göra det. Hade iaf kunnat sätta det provet i slutet, då man är som mest trött i skallen.
SvaraRaderaEller så är det tvärtom, att du ska spendera lite tid i Piteå och konfrontera din känslor mot dem.
SvaraRaderaDet har jag gjort i tre år nu och jag kan se på dem med avsky och en medkänsla över att de alltid kommer att vara som de är, och att jag har höjt mig över dem. På ett sätt så har de hjälpt mig att bli starkare, inte för att jag någonsin skulle förlåta dem. Det var tråkigt att det inte gick bra och att du fick gå igenom så mycket på rasterna. Du kunde ha slått en signal, jag var i stan då så om jag vetat det så kunde jag ha stannat :)
Åh, vad jobbigt. Jag hatar såna dagar. :P Förstår känslan... Men vilket kort har du? Maestro? För det brukar strula.
SvaraRaderaJag ska inte stanna i Piteå eftersom att jag fortfarande inte kan distansiera mig själv från det som varit förr. Jag har inte växt nog mycket för att alltid kunna göra det, jag måste ännu längre härifrån så att jag får en chans att bara komma undan och kunna begrunda saker ur ett annorlunda perspektiv. Som Stevens i The Remains of the Day!
SvaraRadera