Now that's a paradox. Samma som Pinocchio. Om han säger: "Nu kommer min näsa att växa." och hans näsa inte växer, då ljuger han ju. Och växer näsan, ja då ljuger han ju inte.
Men det handlar faktiskt om att hela sig. Min ambivalens blir bara värre och värre eftersom att jag bara blir allt mer rädd. Nuförtiden är vanliga val i butiken mycket svårare än förut. Simpla ja- eller nej-frågor har blivit till en pina. Vad jag är rädd för? För hemska saker och för att bli kallad hemska saker. Frågar du mig om jag vill ha ett glas vatten snurrar tankarna klyschigt febrilt inuti skallen. Vad ska jag säga? Vad är det meningen att jag ska säga? Vissa gånger är det bättre än andra. Men oftast är det bara sjukt. Jag önskar bara att jag inte vore så himla rädd.
Saker jag säger. Min rubrik. Vad kommer de att säga om den? Jag kommer aldrig att säga förlåt, jag vill er ingenting. Inte nu. Bara ytliga saker, de tycker jag om. Om saker ligger på ytan drunknar de aldrig och singlar ned till botten med havets tyngd tryckande på. Men det handlar om att hela sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar