Du ruttnar, vittrar bort. Inte bara i själen, men även fysiskt. Vad har det blivit av dig? Rak i ryggen var du någon gång sådär på 1900-talet. Nu lutar du dig mot en flaggstång och hoppas att ingen märker något.
Du talar om andra fiender, men den innanför gränsen då? Den är farligast, den rår inte ens bundsförvanterna sig på.
Men du ska alltid bekämpa dem, ty det har du alltid gjort och det måste du alltid göra.
Hjärtat slår, jag känner det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar