måndag 6 december 2010

Kommer du för att hämta mig?

Andra advent har nu passerat, julskyltningen är uppsatt, adventsljusstakarnas sken lyser i fönstrena, julklappar har införskaffats... Men jag känner ingenting. Jag hade en monolog om varför när jag var ute och gick, men jag orkar inte dra allt igen, ty det skulle bli en uppsats.

Jag har alltid haft jättelätt för att få julstämning, men inte sedan jag började skola i Boden. Året innan dess fick jag det så tidigt, så jag försökte undertrycka känslan. Kommer det därifrån? Eller härstammar det från att jag behöver Sikfors för att få julstämning? För det gör jag. Boden är den julmysigaste staden jag vet, men inget går upp mot Sikfors. Sikfors kommer alltid vara mycket bättre än allt annat i mina ögon. Det är ju där jag har mitt hem.

Men jag vet en grej, som jag tror är en stor anledning till varför jag inte känt julstämning ännu. Men det ska jag inte dra inför er, ty ni är inte intresserade och jag är inte intresserad av att dela med mig av det till er.

Jag hade inte brytt mig, om det inte vore för att det handlade om julen. Julen brukar vara det som räddar året. "There's something about christmas time", you know...

Men snart kanske det kommer tillbaka. Det har kommit i sista sekunden de här senaste två åren, så kanske nu med. Jag får förlita mig på 2010, för det här finner jag svårt att lösa själv.

1 kommentar:

  1. Jag riktigt längtar till julen, och det har jag gjort i flera veckor nu, nästan så att man kan säga månader. Det enda jag inte gillar med julen är att jag aldrig vet vad jag ska ge till folk. Inte för att det har någon störe betydelse, man får ju umgås med familjen och äta god mat. Vi har det ändå rätt bra här i Sverige, om man ska jämföra med andra sämre lottade länder. Men jag hoppas du också får julstämning snart. Det är ju det som är så härligt.

    Jag är intresserad av att veta vad som händer i ditt liv, men om du inte vill dela med dig med precis alla saker så behöver du inte det heller. Vissa saker är faktiskt rätt så skönt att bara ha för sig själv. Och ingen kan tvinga dig till att dela med dig.

    Men nu kommer vi till min typiska kommentar: "Jag är hungrig." Vilket jag är, vet inte vad det är för mat, men hoppas på något gott. Vill inte gå hungrig tills jag kommer hem. Hatar långa skoldagar.

    SvaraRadera