Det bästa

I've been thinking... Du: Wow! That's gotta be a first for you, huh, Marika? Jag: Shut up!

Nä, men seriöst så har jag tänkt på en sak idag. Jag började tänka lite på Stakhanovites och arbete. Jag kom fram till en sak: Man kan bara göra sitt bästa. "Nähä, menar du det?!" kanske ni tänker lite ironiskt nu. Men även om detta sägs så ofta, känner man ändå inte alltid att man har gjort tillräckligt. Ta exempelvis mig igår, jag tyckte att jag hade gjort dåligt ifrån mig på engelskan jämfört med vad jag brukar göra. Det var perfekta frågor och som grädde på moset hade de citerat Joss Whedon, skaparen av Buffy, på samma fråga som jag valde! Men jag fick inte fram vad det var jag ville säga. Det var som att det stannade i huvudet. Men jag gjorde det bästa jag kunde av situationen! Och vad mer kunde jag göra? Ingenting annat än att kämpa på!

Låt oss nu ta ett exempel med Stakhanovites och Sovjet under Stalin. Då arbetade många "över sin förmåga" egentligen. De producerade mycket mer än en vanlig arbetare i något annat land gjorde, om de nu inte var en "dålig" arbetare så klart. Om de hade levt under normala förhållanden, så hade de nog inte producerat så mycket. Då kanske man tänker: "Men då kan man alltså ändå prestera bättre än vad man tror är sitt bästa!" Visserligen kan man ju kanske, som i detta fall, producera mer. Men, man tvingas att göra det till en sådan grad att ens hälsa försämras. Och ens bästa, tycker då jag, betyder det bästa man kan förmå sig till att göra utan att skada sin psykiska eller fysiska hälsa. Man skulle ju inte säga till en höggravid kvinna att hon kan springa snabbare upp för trappan, och sluta gå så söligt. För trots att hon kan göra det, betyder inte att hon borde, att det är hälsosamt.

Man borde nog egentligen utöka meningen till: "Man kan alltid göra sitt bästa av situationen och tillståndet man är i för tillfället." Men det blir väl för långt antar jag...