Tillsammans blir vi ett lag

Idag kom ett par barn, två pojkar, fram till mig och frågade om det var jag som spelade Pokémon. Jag hade slagits mot ett gym och de snodde det innan jag själv hann ta det. "Ja", svarade jag. Pojkens ansikte lyste upp i ett flin och han erkände att han och den andra pojken hade tagit över gymmet efter jag hade slagits klart. För er som inte vet är det ett välkänt dick move inom Pokémon-världen. Jag har gjort det själv någon gång också, ska jag säga, men eftersom att det går ut på att låta någon annan göra allt jobb för att sedan skörda frukterna av den andras hårda arbete gör jag det inte numera. Efter att pojken erkänt kunde jag inte längre vara irriterad över att ha blivit snuvad på konfekten, i synnerhet när denna manöver oftast görs av barn då de ofta inte har så starka Pokémon själva. Den andra pojken kom också fram och de frågade vilken min starkaste Pokémon var. När jag svarade Dragonite berättade båda barnen om sina historier med hur de nästan fångat Dragonite. Sådana har nog alla, även jag har några sådana historier från tiden innan jag faktiskt lyckades fånga denna Pokémon med stort P. När jag gick önskade barnen mig lycka till och jag önskade dem detsamma. Jag gick sedan för att låna en bok från biblioteket, mitt egentliga ärende, och tog sedan över ett annat gym på vägen hem.