Clawing

Livet rullar inte på som det ska just nu. Jag försöker trassla ut denna oreda men det är svårt. Allt grundar sig egentligen i att jag gjorde fel val i att gå tyska, men det har jag redan pratat om i tidigare inlägg. Jag försöker, som sagt, reda ut det som jag känner har trasslat ihop sig och har jag riktigt tur kan det gå min väg! Det är bara så energiödslande att tänka på detta då tiden är knapp nu, men jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att det ska gå vägen. Sådana här gånger inspireras jag än idag av en text från en låt med Bayside:

Though I'm 10 feet deep
I'll claw my way back out from in my grave

Den raden är inte så speciell skild från sitt sammanhang, men tillsammans med resten av låten blir den mäktig. Detta i synnerhet med tanke på hur känslofyllt sångaren, Anthony Raneri, sjunger. Jag hade inte lyssnat på dem så mycket de senaste åren men för ett litet tag sedan kände jag mig för att lyssna på dem igen. De har inte gjort så mycket bra på sistone, i alla fall inte baserat på det jag har lyssnat på. De har dock en hel del bra från deras tidigare skivor. Jag rekommenderar Winter, Devotion and desire, A synonym for acquiesce och Blame it on bad luck, som jag citerat ovan. Egentligen lyssnar jag inte så mycket på dem längre alls, det blir mest Lana Del Rey eller Taylor Swift, men vill man kolla in Bayside rekommenderar jag att man gör det.