Dödläge

Det har länge känts som att jag har befunnit mig i ett dödläge. Att kliva upp på morgonen bara för att det går på rutin eller att tvinga mig upp för att inte ge vika för rösten som viskar lockande om att stanna kvar i sängen och bara släppa taget om allt har varit min vardag på sistone.

Till slut bestämde jag mig för att hoppa av uppsatsdelen på tyskan, så imorgon ska jag berätta för studievägledaren att jag inte vill skriva uppsatsen. En tyngd lyftes från bröstet. Jag har istället sökt in till en del kurser på förvaltningshögskolan och handels och inväntar nu besked. Jag ska även ansöka till ett praktikprogram på svenska konsulatet i San Fransisco som jag har i princip 0% chans att bli antagen till, men jag ska göra det ändå för då vet jag åtminstone att jag har försökt. Jag kollar in jobb som copywriter och kollar regelbundet upp regeringskansliets hemsida för lediga jobb som passar mig. Men det är lugnt, jag har ingen brådska än. Jag kollar dessutom upp boenden i New England, främst Connecticut och Vermont, för att se om det finns någon bostad att hyra under en kortare period. Med andra ord gör jag allt för att hålla mig ovanför vattenytan och det funkar.