Jag är lite leds på att prata om underliggande strukturer i samhället som ger upphov till könssegregering för att sedan ha folk som motsäger det. Diskutera gärna med mig, typ: ja, det finns underliggande strukturer men jag tror att de funkar på ett lite annat sätt som resulterar i det du pratade om. Inte liksom "Jag hör att du säger att Coca-Cola-burkar är röda, men kan det vara så att de är blå?" Var mer: "Jag hör att du tycker att Coca-Cola burkar är röda, men kan det vara så att de är djupröda?'' Dåligt exempel, men ni kanske fattar. Att colaburkarna är röda är ett fakta, men vad mer finns det att säga om det? Måste vi fortfarande låtsas om att kvinnor och män är fundamentalt olika i sinnet till naturen eller räcker det med forskningen som understöder att det inte är så? Räcker det med de fel jag påpekar hos den biologiska forskningen som försöker hävda att det är så? Räcker det med den forskning som motsäger den biologiska? Räcker det med att även om det hade funnits större skillnader så ska man inte könssegregera och framhäva de binära könen som grund för diskriminering? Räcker det med att jag kämpar mot könsroller så att alla kan vara fria? Räcker det med att det enda som kämpar för att få bort orättvisor är just det som du fnyser åt, suckar åt, försöker bortförklara?
Feminismen är orsaken till att jag sitter här just nu. Otaliga kvinnor har gett sina liv för min rätt att sitta här och jag har fått lära mig att stå upp mot diskriminering. Det är inget som kommer naturligt. Så fort du yttrar ordet feminism i vissa kretsar så blir det ett djävla ståhej med en massa bortförklaringar. "HAHAHA, jag hatar inte män. Tro mig, jag säljer min själ till dig i ett försök att smöra mig in hos ett system som ser till att jag inte reser mig mot förtrycket för den plats jag har här är ju bättre än att riktigt sabba min plats hos de med makten. Hellre chefens husdjur än chefens fiende liksom." Men det är inte deras fel, det är samhällets; patriarkatets. För om man inte faller i ledet så bestraffas man. Så länge patriarkatet får råda fritt utan motstånd så kommer den skeva maktbalansen i samhället att bestå.
Men fler och fler talar upp för sina rättigheter att ett nej betyder nej, att förklaras ett offer för ett brott som begåtts mot en - inte en medbrottsling, att få ses som "the default" och inte "män har haft den här positionen i åratal, säkert 100 män genom historien alltså, men den här kvinnan som har fått den här positionen har fått den enbart för att hon är en kvinna". Det senaste får man höra ofta. I och med det så erkänner man att det är svårt för kvinnor att ta sig fram inom ett visst fält och att de därmed behöver en skjuts för att få tillgång till positioner de inte haft tillgång till tidigare. I och med det erkänner man också att män har upplevt positiv särbehandling genom hela den tiden positionen har funnits. Män har upplevt positiv särbehandling genom hela historien och buhuar för att kvinnor ska få detsamma, men så klart i mycket mindre utsträckning. Förr var det 100% män, nu blir det 50% kvinnor. (Haha, förutom i den privata sektorn så klart.) Hur är det orättvist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar