Tiderna förändras

Heathcliff, it's me your Cathy. I've come home, I'm so cold... När jag hör den låten tänker jag på så många olika saker. Bland dem sakerna finns minnet av när jag och Angelica satt på Hanssons och snackade bort några timmar enligt vårat vanliga manér. Det är en av mina favoritsaker att göra, och på något sätt slutar det alltid med att just hon och jag gör det. Ja, antingen tills det går en militärparad förbi eller 6 olika sällskap har hunnit komma och gå till restaurangen, det är vårat tecken på att gå.

Då gick jag IB, och de flesta förstod vad jag sade (med möjligtvis undantag av någon enstaka HP-referens, men även dem förstod i a.f. någon). Igår hade någon skrivit "IA" på ett bord och jag skulle börja förklara det, men fann det lönlöst. Förklarar jag kommer de att förstå vad det är, men inte vad det innebär. Ja, eller innebar. För de tiderna är över nu, för hur underbara och bedrövliga de stunderna än har varit vill jag inte tillbaka dit. Nej, jag trivs här i Stockholm, bland stressade 08:or, dragspelsmusikanter i varenda tunnelbana och tusentals sjaskiga ställen så att man måste gå ett och ett halvt varv runt Södermalm för att hitta just det rätta (eller är det bara jag?). Jag trivs för att det är inte övervägande. Det är det genuina Stockholm tillsammans med underbara byggnader, trevliga personer och hela Södermalm! Angelica tänker ju hälsa på mig härnere och då kan vi återigen sitta på ett kafé i några timmar (jag har valt ut några stycken redan. ;P) Och så har jag ju Fia och Gurra, vad mer kan man önska. ;)