Ibland bluffar jag. Jag vet nästan aldrig vad jag vill eller vad som är på riktigt, jämt far tankarna fram och tillbaka i huvudet som en evig dialog. Två olika röster, två olika viljor, och i slutändan är det bara en som kan vinna. Det är tröttsamt, som att följa en pendel i en farfarsklocka. Mina ord blir halva, mina tankar tar sig inte ut. De spärras in.
Ibland bluffar jag, det är enda sättet att kunna säga sanningen. Det blir svårare att hålla reda på skillnaden då. Men oftast vet jag bara inte. Kan du syna min bluff?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar