Jag brukar tänka på Sunny. Jag tänker ofta på henne. Att jag var den som fick ta hennes tass, ligga bredvid henne på golvet och vila, krama henne och allt vi gjorde tillsammans. Det finns många minnen att välja mellan. När jag var liten retade de mig och sade att hon inte gillade mig. Det var dem hon beskyddade mig från. När hon dog for mitt skydd bort; dammen hade brustit och vattnet strömmade in. Jag började tro på det jag fick höra, fast jag sade till mig själv att man inte får det. Jag slutade orka kämpa, det var ändå lönlöst. Jag hade förlorat henne; jag hade förlorat allt.
Så slutar inte historian. Idag har jag byggts upp till någonting igen, AL gjorde jobbet. Men det är därför jag sätter upp min gard. Jag har inte lärt mig att leva full ut utan henne, för jag har ingen fast punkt att komma hem till när saker går fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Home is where your heart is, och om det mot förmodan skulle brista så ska du veta att jag alltid finns. Även om det är sistahands valet :P
SvaraRadera