Parmiddag

Ordet parmiddag äcklar mig, eller rättare sagt dess innebörd gör det. Varför? För att man måste vara så djävla pretto och inte säga jag bjuder in ett par vänner på middag, utan säga att man bjuder in på parmiddag! "Alltså jag gymmar fem dar i veckan, får ju inte förlora formen. Gumman, ät inte det där - du kommer bli fet. Asså jag och Månstjärna har bjudit in Judit och Michelangelo på PARDJÄVLAMIDDAG!!!"

Ni kanske tänker nu: "'Bjuda in till parmiddag' och 'bjuda in ett par vänner på middag' är samma sak. Jo, visst, i grund och botten är det samma sak. Men vägen till grunden och botten är två helt skilda vägar. Ena - parmiddag - tyder på en kultur som kretsar kring keeping up appearances och (tro sig) vara bäst och vackrast, medan det andra är normalt.

Parmiddag är ett ord som används för att visa att man tillhör någonting. Det ger substans till ett meningslöst liv. Nu var jag för dramatisk, jag menar inte meningslöst, ty det är ingens liv. Men precis som shopaholics känner att kläder och grejer fyller deras liv med mening så ger "parmiddag" samma känsla.

Nä, inte för alla uppenbarligen! Men för en viss sorts människor. (Se första stycket så begriper ni nog.)

Jag har mycket tid till övers för sådant här, det är därför jag orkar. Hö hö!