Katyn!

Jag känner mig lika körd som en polsk officer, dödad av sovjeter och som sedan blivit begravd i en massgrav bland massa andra polacker. Jag menar, de kan ju knappast ha kännt sig så hoppfulla och icke-körda. Nä, men jag har mitt hopp kvar. Det är väl som de säger - Hoppet är det sista som lämnar en. Nä, det tror jag inte på fullt ut. Även om jag skulle förlora mitt hopp och ta mitt liv så skulle jag fortfarande ha min vän i mitt hjärta. Även om vännen min skulle ha försvunnit från mig så går det inte att vara på något annat sätt än att den finns i mitt hjärta. Men å andra sidan så kan jag inte förlora hoppet nu längre. Inte om livet i alla fall. Men man kan ha hopp kvar, men ändå ta livet av sig. T.ex. om man skulle råka döda någon och känna skam och skuld för det. Då skulle den kanske ta sitt liv p.g.a. det, men ändå så kanske de skulle ha hopp för deras egen framtid ändå för de vet att det bara var en olycka. Jag vet inte... Det går att diskutera i evigheter.

"Att ta livet av sig är att straffa fel person."
-Bodil Malmsten