Lover

Swear to be overdramatic and true to my... Lover! Det här är Taylors sjunde och senaste album. Eftersom den är så ny så har inte min reaktion till alla låtar hunnit mogna än och därför kanske jag kommer att förändra vad jag tycker om låtarna eller så, men jag ska ändå göra ett urval och en beskrivning utifrån hur jag känner nu. Den här skivan är en hyllning till kärleken. Den heter Lover, så namnet kanske avslöjar det. Det här är personligen inte en av mina favoritskivor, även om den innehåller en av mina favoriter genom alla tider med Taylor. Jag ska väl inte introducera den mer än så, utan jag går rätt på.

Lover

1. I Think He Knows

Den här låten handlar helt och hållet om refrängen! Och det säger jag med ett stort utropstecken! Jag fastnade direkt för den trallvänliga refrängen. Det är en glad låt med självförtroende. Vem blir inte genast ett fan av låtraden: "He's so obsessed with me, and boy I understand - Boy I understand!" Det lockar den med minst självförtroende i världen att ha det i åtminstone de fyra sekunder det tar att sjunga med i det.

2. Death By A Thousand Cuts

Det här är en sådan där låt med upbeat melodi, men med sorgligare text. Det här är hennes enda break up-låt på hela skivan och hon skrev den efter att hon drömde att hon var i ett scenario som det i Someone Great (en film på Netflix om en tjej vars kille gör slut med henne efter nio år tillsammans). Melodin i ontrast till texten får en att haja till, men på ett bra sätt. Death by a thousand cuts är för övrigt namnet på en kinesisk tortyrmetod.

3. Cruel Summer

Jag gillade den här till en början, men inte alls i närheten av lika mycket som jag gör nu. Så cool, det är som att den drivs framåt av ren energi som spontant uppstår när låten börjar. När bryggan kommer har man helt plötsligt en massa energi att sjunga/skrika med i texten. Det finns en ikonisk del av bryggan, den sista låtraden, som blev ökänd (på ett bra sätt) bland hennes fans i princip direkt efter den släpptes.

"I'm drunk in the back of the car
And I cried like a baby coming home from the bar
Said, "I'm fine," but it wasn't true
I don't wanna keep secrets just to keep you
And I snuck in through the garden gate
Every night that summer just to seal my fate
And I scream, for whatever it's worth:
'I love you, ain't that the worst thing you ever heard?'
He looks up, grinning like a devil"

4. The Archer

Det här är låten jag pratade om när jag skrev att det finns en sång som har gjort stort intryck på mig. Den här låten är en av Taylors bästa någonsin och det är låten jag alltid har saknat från henne och till slut fick. Jag älskar varenda bit av texten och bryggans repetitiva "They see right through me" och "I see right through me" är fan renande. Jag älskar cirkelgången, att låten slutar på samma sätt som den börjar: "Combat, I'm ready for combat". Jag gör själv ofta så när jag skriver dikter, det avrundar dikten på ett bra sätt. Här är några bitar ur låten:

"I wake in the night, I pace like a ghost
The room is on fire, invisible smoke
And all of my heroes die all alone
Help me hold onto you

I've been the archer,
I've been the prey
Screaming, who could ever leave me, darling?
But who could stay?"

"All the king's horses, all the king's men
Couldn't put me together again
'Cause all of my enemies started out friends
Help me hold onto you"

Mina ord är bara överflödiga här. Låten slutar med "You could stay" innan inledningsorden återkommer för att sluta cirkeln. Vackert.

5. Soon You'll Get Better

Den mest deprimerande låten som Taylor någonsin har skrivit. Den handlar om hennes mamma som har blivit sjuk i cancer. En reporter påpekade att känsla dock är allmängiltig. Det här är låten som Taylor själv knappt klarar av att lyssna på. Lyssna på egen risk.

"I know delusion when I see it in the mirror
You like the nicer nurses, you make the best of a bad deal
I just pretend it isn't real
I'll paint the kitchen neon, I'll brighten up the sky
I know I'll never get it, there's not a day that I won't try"

6. Daylight

Taylor skrev den här helt själv. En underbar låt om att släppa taget om det som har tyngt en. "You gotta step into the daylight and let it go" är ett mantra som den här låten förmedlar. Utöver det så är det bara en lugn och fin låt. Min sista rekommendation från den här skivan.

Det finns mycket att sia om det här albumet: vilken blir den nästa singeln? vilka musikvideor kommer det att tillkomma? o.s.v. Kanske jag redan har nämnt någon låt som kommer att bli populär fast jag inte vet det än. Får jag själv säga vad jag tror, så är det att The Man, som jag inte nämnt i det här inlägget, och Cruel Summer kommer att bli singlar. Men vad vet jag?