När jag ändå håller på, så vill jag framföra att jag också är urless på de som säger att om man klagar på 30 graders värme så får man inte heller klaga när det blir -30, för har man en gång tyckt att det har varit för varmt så får man aldrig någonsin tycka att det är för kallt heller! För då skulle man inte ha klagat på när det var för varmt, utan man måste njuta av lårskav och svett på varje liten del av kroppen. Jag tycker att man får klaga lite, för annars kommer det bara ligga och gro och kännas värre. Att säga att folk inte får klaga är som att säga att ett spädbarn inte får gråta när det är hungrigt. Hur ska det kunna bli bättre om man inte gör sig hörd? Även om det så bara handlar om något okontrollerbart som vädret, så får man ju åtminstone lite mänsklig gemenskap genom att dela med sig av hur man känner. Jag uppmanar alla att sluta låtsas som att världen blir bättre av att ingen klagar och börja anamma sina negativa känslor innan man blir helt tom av allt man måste låtsas att man tycker och känner, för ingen känner sig positiv hela tiden och ingen ska behöva det. Mvh en klagare
Disclaimer: Nej, jag menar inte att man ska klaga på andra människor, typ "ditt ansikte är fult", utan mer på situationer och sådant som inte direkt sårar en annan människa. Vill man ändå klaga på en annan ska man tillämpa "konstruktiv kritik", vilket innebär att du klagar på någon på ett trevligare sätt och den andra personen måste låtsas att den ska ta emot allt du sagt på ett positivt sätt för att inte bli stämplad som "kan inte ta emot kritik". En taktik som används av passivt aggressiva hela tiden, för att de inte vill bli sedda som klagare. Obs, ej att förväxlas med genuin konstruktiv kritik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar