Ur form

Trots sommarens tappra försök att gripa tag i dem, finns det kalla vårdagar som vintern ännu inte släppt taget om. Kyla sveper in från havet och drar sitt täcke över fälten i söder till fjällen i norr. Blomstjälkarna som nyss sträckte ut sina långa halsar, hänger ömkligt stilla och låter blåsten leka med dem. Djuren huttrar i sina bon och önskar den mjuka vinterpälsen tillbaka. Människorna är inget klokare; ty även om de inte låtsas om det, drivs de av en längtan efter ljumma vindar mot bar hud. "Huvva, vilket väder" säger de och alla nickar och instämmer. Sedan sitter de runt bordet och dricker kaffe, men vågar inte titta ut på våren som aldrig verkar ta fart.