The mayfly who overstayed it's welcome

Det var inget trevligt. Det var en ångestfylld grop i magen och oändlig tvekan fast jag egentligen tagit beslutet. Det var en rädsla som skulle kunnat hålla mig vaken om nätterna om det inte vore så otroligt spännande och livsbejakande. Jag skulle skina, leva, gråta, dö, återuppstå, det var så det var tänkt. Men planer dör och känslor med. Ord suddas enkelt ut, gammal lyrik som ligger och skräpar i garderoben är det enda som finns kvar. Och jag insåg att jag var dagsländan som stannat längre än vad som var välkommet.