Änglar och demoner

Jag hade en dröm i natt. Den gick ut på att Muffin tidigare i drömmen hade rymt från ett hus, som vi tydligen bodde i, och blivit dödad. Men i drömmen upprepade sig historien och Muffin levde återigen för att än en gång rymma bort. Denna gång sprang vi efter henne för att rädda henne. Vi kom fram till en gård, jag Sunny och mamma. På något sätt visste vi att det var ett osynligt monster där som tänkte döda Muffin. Detta monster kunde endast djur och klärvoajanta se. Jag såg det inte, men jag sprang genast fram till Muffin för att beskydda henne mot monstret. Jag kände hur något knuffade mig i ryggen, det var det osynliga monstret. Det höll fast mig medan jag försökte slåss mot det och jag skrek till mamma "Vad gör Sunny?" Mamma, som såg monstret, sade "Hon biter i hans fot. Du måste säga åt henne att släppa taget så att du kan slåss ordentligt." Men jag sade ingenting. Jag ville inte att hon skulle släppa taget och lämna mig ensam att slåss mot monstret. Jag kände mig ändå rätt trygg med vetskapen att hon kämpade mot monstret för att beskydda mig.

Det var då jag vaknade. När jag gjorde det började tänka på min dröm och varför jag inte ville säga åt Sunny att släppa taget. Jag insåg att det var livet i verkligheten. När Sunny levde var hon min trygghet och jag hade någon som stod på min sida, men när hon dog så hade jag ingen, kändes det som. Jag ville inte slåss ensam mot monstret, jag skulle aldrig säga åt Sunny att släppa taget om det inte vore för hennes bästa. Muffin var trygg och monstret må ha haft mig i sitt grepp, men jag behövde aldrig vara rädd.