The extra mile

Jag fick ett samtal idag om att komma på intervju till ett jobb i Piteå. Det är som guide i kyrkan. Jag hoppas att jag får det, det skulle lösa så himla många problem för mig. En nackdel är att intervjun är i mitten av April, inte slutet då jag ändå skulle upp dit. Jag ska alltså upp enkomt för denna intervju, men får jag jobbet har det ju definitivt varit värt det.

Mamma och Storis har skaffat en ny liten valp också, så jag får ju träffa den för första gången när jag åker upp nu. Valpen heter Harry efter Harry Potter. Han har nämligen ärr i ansiktet efter en sjukdom. Han är bara fyra månader gammal, men han går ändå inte att sälja på grund av ärren. Då frågade uppfödaren (samma som Muffin och Cookies) mamma och Storis om de ville ta honom, eftersom att hon ville att han skulle komma till ett bra hem och visste att han skulle få det hos dem. Det är kul med en ny valp som har energin att göra de saker Muffin och Cookie inte riktigt orkar lika mycket längre. Men jag kommer så klart alltid att gå ut med dem också! När Sunny var gammal och inte orkade gå långt alls tog jag ut henne på separata promenader. Då fick vi gå, bara hon och jag, och det var värt mer än allt guld i världen. Hunden är människans bästa vän och får man ha en sådan bra vän bryr man sig inte om ifall man får gå en kortare bit, man kan alltid ta en extra promenad.