Detalj

För några dagar sedan såg jag en svart katt som satt bredvid trappen ned mot nya Lindholmen. Den tuggade friskt på några långa grässtrån och ägnade mig inte ens en blick. Jag stannade upp och tittade på den och då ägnade den mig en kort blick innan den återgick till grästoppsätandet.

Det var bara en liten historia jag ville dela med mig av. Ofta tar man bilder för att längre kunna njuta av något man tycker är märkvärdigt. Denna gång var det dock så att jag var rädd att kameran hade kunnat göra att ögonblicket försvann; att katten skulle gå sin väg, trött på människan som bara stod och glodde med någon konstig apparat (mobilen) framför sig. Så jag tittade i de få sekunder jag räknade med att den skulle tycka var godtagbart innan jag fortsatte gå. Kameran är ofta användbar och ger möjlighet till att dela med sig av det man ser med sina egna ögon. Fatta mig inte fel, jag är inget fan av att titta genom kameran. Jag är mer sådan att jag tittar och sedan tar upp kameran för att återge det jag sett. Men i en värld där i alla fall jag allt mer delar med mig av det jag ser, har jag funnit att det finns vissa saker som jag helt enkelt vill hålla för mig själv.