Deppig dag

Ibland kan Göteborg verkligen bjuda på tråkigt väder. Det finns inget att göra. Jag tänkte gymma, men så kom jag på att provveckan på Nordic Wellness gick ut igår. Imorgon ska jag fixa nytt kort på Fysiken. Det är så rymligt där och de har bra och nya fräscha maskiner, medan Nordic Wellness var trångt och flera maskiner var ur funktion! Jag ogillade verkligen att behöva trängas bland både maskiner och människor. På Fysiken kan det vara många, men så finns det många maskiner och mycket utrymme också. Och folk betalar 250 spänn i månaden för det dåliga gymmet medan jag betalar 100 för ett dagskort på Fysiken. Gissa vad som är mest värt?

Jag saknar mina hundar. Mamma sade att de skulle vara i Överkalix rätt mycket under sommaren. En del av anledningen att jag vill vara där uppe är på grund av hundarna. Jag saknar dem jättemycket när jag är här nere. Men jag får väl låna Tindra, Saga och Elvis lite kanske.

Det är så konstigt hur snabbt man kan glömma vissa saker. Jag mindes inte att jag alltid brukade vända bort mitt ansikte från folk innan jag åt roa första gången. Nu märker jag hur jag outtröttligt vänder bort mitt ansikte från folk eller gömmer det bakom jackkragen, och det påminner mig om hur det brukade vara förut. Utbrottet kom väldigt snabbt, ändå är det inte lika hemskt som det brukade vara. Jag tar knappt några selfies längre heller. Förut tog jag jättemånga om dagen, men nu raderar jag dem så fort jag ser dem. Det finns ett jättelångt glapp på flera år då det inte finns bilder på mig eftersom att jag inte ville se mig själv på bild. Selfies är ett uttryck för hur man själv vill bli sedd. Att inte vilja bli sedd överhuvudtaget är så nedslående.

Det här är ungefär så optimistisk jag orkar vara: