3 dagar i Stockholm

Jag och Gustaf har varit hemma från Stockholm sedan i förrgår kväll. Vi hann med rätt mycket när i var där, såsom flera turer till Södermalm. Första dagen gjorde vi stan. Vi åt frukost på Vete-katten. Jag tog deras supergoda räkmacka, något jag rekommenderar alla att göra som fikar där! Efter det gick jag gick på Oasis, där jag köpte en söt tröja med hjärtan på. Vi kollade även in en butik med utförsäljning på grund av ombyggnation. Där fyndade jag et par jeans och ett par shorts, men eftersom att det inte bara var hala priset utan även ta 3 betala för två fick jag ytterligare ett par shorts till. Gustaf fyndade hela tre par jeans. De var skitsnygga dessutom! Efter det åkte vi till Tjärhovsplan för att jag äntligen skulle få gå på 44:an. Men vad möttes vi av om inte en stängt-skylt! Tydligen har de kraftigt dragit ned på sina öppettider. Det är jättesynd. Det är säkert för att jag inte är där och fikar längre. Vad får de nu in huvuddelen av sina pengar från liksom? Skämt åsido blev jag ledsen utav att se det. 44:an var mitt ställe när jag bodde där.

När 44:an ändå inte var öppen och vi ändå var i krokarna gick vi till Nytorget och närmare bestämt Stadsmissionen som ligger där. Jag hittade ingenting, men på promenaden mot Skanstull sneglade jag in i en liten butik med fina kläder. Jag tänkte först bara gå förbi, men stannade i mina steg, tog ett kliv bakåt och gick in genom dörren. En söt pudel låg på en liten soffa bredvid dörren. Den lyfte slött på huvudet för att se vem det var som kom in, men sänkte det igen när det inte var någon speciell. Det första jag såg var en underbar mörkgrön klänning som hängde på ett ställ. Det var en klänning som vore perfekt för bröllopet i juni, tänkte jag. Vad som skulle så på prislappen var mitt största hinder. "Samsøe & Samsøe, är inte de dyra?" Men när jag såg priset blev jag glatt överraskad - 1300 kronor! Inte jättebilligt, men helt i den prisklass jag tänkt mig vore okej. Jag kikade dock vidare och gick sedan därifrån, men klänningen fanns fortfarande i bakhuvudet.

Innan det var dags för operan skulle i äta middag, så vi gick till Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Det var en väldigt fin restaurang, vilket fick mig att tänka på en diskussion kring klassuppdelning som jag och Gustaf hade haft tidigare under dagen. Vi pratade då bland annat om att de olika klasserna har olika sociala skick. Jag skulle förstås härma överklassen och fick ett gyllene tillfälle när Gustaf pratade om hur det kanske inte va smart att dricka öl då det rinner rakt igenom. "Ja, du kommer bli... pudra näsan-nödig." sade jag och så började jag skratta åt hur befängt det lät. När jag skrattat klart konstaterade jag att överklassen nog inte nämner toaletten överhuvudtaget och att de nog synnerligen inte skrattar så mycket vid matbordet. Mitt försök att låta som överklassen fick alltså motsatt effekt! Operan var bra, fast vi hade sämre platser än vad vi brukar köpa. De var helt okej, men lite svindel fick man nästan. Vi såg Othello. Den handlar om mäns våld mot kvinnor och så hade de white washat själva huvudkaraktären, men som sagt var den bra i övrigt.

Andra dagen spenderade vi för det mesta i Råcksta. Men den där klänningen fick jag ju inte hur huvudet. Det kan ju inte skada att prova den, tänkte jag. Om den inte passar så vet jag det i alla fall. Passar den jättebra kan det vara värt att köpa den. Men när jag provade klänningen tänkte jag både att den var vacker, men samtidigt var jag tveksam. Det fick mig ju att tänka på det ännu mer. Jag bestämde mig för att fundera en dag extra och sedan gick vi till Urban Deli för att kolla in vad de hade för skoj. Jag hittade en körsbärslemonad som jag ville prova. Den var god, så det var ett lyckat köp. Vi åkte sedan hem till Råcksta och åt middag med Gustafs mamma och mormor.

Den tredje dagen vaknade vi tidigt och åkte in till centralen med våra väskor, där vi lämnade dem i en förvaringsbox. Vi åt frukost på Vete-Katten igen, men denna gång fikade jag bara en bakelse. Det var en smultronbakelse och den var så klart jättegod. Det är ju trots allt Vete-katten vi pratar om! Efter det åkte vi till Kunigunda, butiken med klänningen. Jag hade lockat håret på morgonen för att kunna se hur klänningen skulle passa på mig om jag piffade upp mig lite. Nä jag provade den tyckte jag att den såg finare ut än dagen innan och det var då jag bestämde mig för att köpa den. Vad som dock var jobbigt var att det regnade och butiken inte ligger i närheten av någon tunnelbana, så jag fick gå med jackan över huvudet hela vägen till butiken för att håret inte skulle förstöras innan jag hunnit prova klänningen. Efteråt struntade jag dock i det. ;) Efter vi handlat klänningen gick vi till Stockholm tea & garden. Jag hade fått en smartbox och valde at anända den där. det var trevligt! Vi fick varsin scones med jättegoda tillbehör, två trekantssandwichar med olika pålägg, varsin tårtbit och så en kanna med te. Vi gick mätta därifrån, kan jag ju avslöja.

Direkt efter vårt afternoon tea tog vi tunnelbanan ut till Alvik bara för att kunna ta tvärbanan till Sundbyberg. Det var första gången jag åkte åt det hållet med den. I Sundbyberg kollade Gustaf på lite skor och jackor, men han hittade inga. Jag njöt av nostalgin. Det var två år sedan jag gick andra terminen på skrivarlinjen i Rissne. Det är rätt länge sedan nu, men har satt spår i mitt liv. Aldrig har jag haft det bättre än då och jag visste det då, även om jag aldrig uppskattat det så mycket som i efterhand. Det är något jag aldrig kommer att ångra så länge jag lever.

Vi stannade inte i Sundbyberg så länge, utan åkte tillbaka in till stan. Gustaf letade skor och jackor på NK och vid Humlegården, men hittade inga. Vi såg en Jamie Oliver-restaurang vid Humlegården och den verkade bra, men det var fullbokat. Istället bestämde vi oss för att gå till Därmedpasta via Gamla stan. Därmedpasta var dock en besvikelse. Det var inte alls så gott som jag mindes det och vi gick rätt snabbt därifrån, jag ville inte ens äta upp min mat. Istället gick vi till Gunnarssons och beställde varsin varm choklad. Där visade det sig att chokladen var alldeles vedervärdigt sur! Gustaf bytte sin mot kaffe, men jag hade druckit för mycket av min i tron om att den skulle bli godare när grädden hade blandat sig med chokladen. det var besvikelse på besvikelse alltså! Vid det laget hade jag börjat längta hem ganska mycket!

Vi konstaterade att det var annorlunda att bo i Stockholm än att besöka staden. När man är en del av allt märker man inte hur stressigt allt är, hur mycket folk det finns och hur liten man är i det stora folkhavet. Men nu när jag hälsat på där tänker jag att det nog är skönare att bo i Göteborg. Jag är säker på att om jag skulle flytta dit igen skulle jag hinna vänja mig vid allt det igen. Den där målinriktade blicken, att ta sig förbi alla snabbast möjligt. Ett sicksack-mönster genom folkhopen, ett vis att ta sig från a till b på. Ingen tid att stanna upp och se på staden. varför skulle jag? Det är något jag ser varje dag ändå. Men samtidigt njöt man av det på andra sätt och dessutom njöt man av det i högre grad än de infödda. Vissa hade aldrig varit på Dramaten ens en gång. Det var min vardag.