Internationella kvinnodagen

Ja, nu när det är internationella kvinnodagen ska jag dela med mig av en liten historia. Hur många gånger sedan jag blev vuxen och flyttade till Stockholm och Göteborg har jag inte fått ta emot skit från män jag aldrig bad om att få prata med? Många. Det värsta som hänt är att jag blivit förföljd nästan hela vägen hem tills jag lyckades skaka av honom. Ändå hade jag tur. Några av de lättare sakerna, men som ändå får mitt kvinnohjärta att vilja explodera av ilska, är när någon främmande man kommit fram och pratat med mig och tycker att jag ska ge dem deras nummer och sedan blir sura när jag säger nej; och biltutor.

Att tuta åt en kvinna är en form av catcalling, eller så som det uppfattas av kvinnor: en påminnelse om din samhälleliga maktställning över mig, om att du anser dig ha rätten att påkalla min uppmärksamhet när jag försöker leva mitt vardagliga liv - att du har rätten över mig och var jag ska vrida mitt huvud. Det här citatet är taget från BuzzFeeds hemsida: "A catcall reveals a disregard for the woman’s humanity, the possibility of her discomfort or irritation or fear, and signals that a woman is nothing more than her body or the ways in which she chooses to dress it."

När kommer vi till historien? undrar ni kanske nu. Jag har ju trots allt utlovat en sådan. Jo, mina medsystrar och alla som läser därute, här kommer den. Förra gången jag blev tutad åt hann jag inte reagera, så jag har hunnit tänka mycket på hur jag skulle reagera om det hände en gång till. (Om - snarare när! Vi lever trots allt i ett patriarkat.) Häromdagen när jag var på väg till skolan blev det röd gubbe vid ett övergångsställe, så jag fick helt enkelt ta och stanna för att vänta på att ljuset skulle slå om. Då var det en ung man som tutade åt mig och sedan hängde över passagerarsätet för att stirra på mig medan han körde förbi. Det tog mig en sekund att reagera, men jag gav honom ett stort djävla långfinger att glo på! Jag hoppas som fan att han såg mig och jag hoppas att alla andra som stod där såg det med! Det må vara en liten seger, men det är ett litet steg mot att visa dessa män att: ni har inte rätt över oss, jag tänker visa fingret åt dig och jag tänker inte ta din skit. Jag mådde bättre när jag kände att jag hade chansen att åtminstone göra något för att visa mitt missnöje än gången innan, då jag förvirrat nästan vinkade till bilen innan min medvetenhet tog över och jag insåg att jag inte kände människan. Jag bara önskar att det inte behövde ta mig flera erfarenheter för att kunna göra något; flera gånger av att må dåligt över att någon annan tar sig friheten över min kropp eller mitt vardagliga rum.

Vi behöver internationella kvinnodagen och ännu fler dagar för att uppmärksamma och aktivt försöka få slut på inskränkningen av kvinnors frihet i det vardagliga livet, våldet mot kvinnor och diskrimineringen av kvinnor - det vill säga, att värna om våra grundläggande rättigheter. Alla andra dagar har män lagt beslag på.