Spegelbilden

Ibland känns det som att jag ser på mig själv från en helt annan människas synvinkel. Inte som en personlighetsstörning, utan snarare en egenhet jag måste ha för att distansera mig från mig själv. Det är som att jag ser min spegelbild göra alla snedsteg, inte jag. Det får inte vara jag, ty det skulle jag aldrig orka med. Ibland hinner verkligheten ikapp mig och jag måste bort, bort från mitt huvud. Det är dock svårt.

Men! Det är de gångerna man ska tala med Angelique! Hennes resonemang är en av få saker som kan lugna mig när jag börjar varva upp mig själv över någon noja eller så! Jag saknar henne, men vi ska träffas på jullovet och när hon kommer till Stockholm! =D Januari-Februari kommer nog bli bra månader. Det måste jag tro.