Jag tror folk med råge underskattar hur svårt det är att vara nattmänniska. Under tiden jag har varit sjuk och därför inte haft någonstans att vara har jag lyckats vända dygnet till när jag själv naturligt lägger mig. Det är vid 3-4-tiden på natten ungefär. Igår lade jag mig ungefär när jag brukar kliva upp de dagar jag jobbar däremot, så det börjar verkligen bli dags att vända tillbaka dygnet igen. Det är just det, att jag måste vända dygnet, som är jobbigt. Varför kunde inte jag få vara en sådan där morgonmänniska som älskar att kliva upp klockan 6?
Det hade inte varit ett så stort problem om vi hade haft sextimmarsarbetsdagar. (Jag skriver ihop ordet, för det är så man säger i Norrbotten. Får Torgny Lindgren så får jag med.) Vissa vill ha fyradagarsveckor, vilket jag också är för. De dagar jag jobbar sex timmar har jag mycket mer ork när jag kommer hem och jag kan dessutom lägga mig lite senare, vilket passar mig bättre, utan att vara dödstrött. De veckor som Gustaf jobbar fyra dagar har vi mycket fler möjligheter att hitta på grejer tillsammans eller göra ärenden samtidigt som vi har tid att varva ned. I vår moderna värld tror jag att det är den enda lösningen som vi har framför oss för att arbetslivet ska vara hållbart. Egentligen tror jag att det gäller för arbetslivet förr med, men det är inte förrän nu det börjar kunna bli verklighet (och är verklighet på vissa håll).
Nu är klockan halv fyra. Jag ska väl gå och lägga mig i sängen i alla fall. Jag brukar läsa lite läskiga reddit-trådar via Instagram också, det är så jag tröttar ut hjärnan. Bättre än att ligga och stirra i taket när man inte kan sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar