Folk i allmänhet

Jag har börjat bli väldigt less på jobbet. Jag såg någonstans på internet någon som hade skrivit "The general public is a truly amazing category of human beings". Jag försökte förklara det för Gustaf när jag berättade om ett synnerligen jobbigt samtal jag fick då jag till slut själv fick lägga på när personen började skrika att jag skulle hålla käften. Jag pratar inte med sådana människor och jag lägger alltid på om folk håller på på det viset. De betalar mig inte tillräckligt bra för att jag ska vara kvar i luren. Hur som helst förklarade jag för Gustaf att när folk ringer in eller när man hanterar kunder kan man inte anta att de är som du och jag. Man måste alltid anta att de är helt dumma i huvudet, annars förväntar du dig för mycket av dem. Tänk dig en människa med halva hjärnan borta, där har du "the general public". Visst, det finns människor som inte beter sig som om deras hjärnor vore deras fötter, men det kan man ju inte bara anta när man svarar i telefonen/bemöter en kund. Det är i så fall någonting man får lära sig allteftersom samtalet framskrider.

Nu kanske ni tror att detta var det värsta samtal jag har haft. Nej, jag skulle nog säga att en av de värsta grejerna någon har sagt till mig är en person som frågade mig om jag kunde ringa och påminna denna om när det var dags att betala på avbetalningsplanen varje månad för att den "hade så svårt att komma ihåg" det själv. Jag ville säga att detta inte är ett dagis men jag lyckades få fram ett mindre stötande "Nej, den tjänsten utför vi inte här." Detta var inte en ung person, inte heller gammal, utan medelålders.

Nu kanske ni förstår varför jag har blivit less på mitt jobb. Jag har i alla fall bestämt mig att jag aldrig mer frivilligt tänker ansöka om ett jobb där jag måste hantera kunder. Det påverkar en på djupet, har jag märkt. Jag går alltid omkring och tänker att främmande människor är dumma i huvudet och fientliga. Om kassapersonal tänker jag att de alla hatar mig. Jag vet att det inte är sant att all kassapersonal hatar mig för att när jag stod i kassan tyckte jag att det var roligt med kunder, om de inte var otrevliga förstås. Men det är ju så svårt att inte anta det när jag själv hatar varje gång telefonen ringer. Med andra ord, inget mer kundbemötande för mig i framtiden om allt går väl. Ett fint litet anspråkslöst jobb på kommunen skulle inte sitta illa. Det skulle vara skönt med lite rehabilitering från den bransch jag nu jobbar i.