Fools in love

I fredags befann jag och Gustaf oss på biograf Aftonstjärnan, där filmfestivalen skulle inledas med en farsartad film som heter Struggle for life. Eftersom Gustaf hade jobbat under dagen kom han inte hem förrän en ganska kort tid innan filmen skulle starta, vilket ledde till att vi kom dit lite senare än alla andra och fick dåliga platser längst ut och nästan längst bak. Inte nog med detta, framför oss satt det längsta paret i hela salen. Bara detta var ju ett irritationsmoment i sig, men dessutom verkade de nykära! Behöver jag säga mer? Det finns inget mer irriterande än nykära, men det finns inte heller många bättre känslor än att vara det själv. Det är just det som är grejen - helt plötsligt slutar man bry sig om hur man för sig bland folk och hur töntig man är, vilket då leder till irritation och/eller skratt för alla andra. Det var alltså inte nog med att paret framför bestod av så långa människor, utan de satt dessutom och lutade sig mot varandra och pussades då och då, vilket försämrade vår syn ytterligare. Här vill jag tillägga att det var en till i deras sällskap och stackaren fick agera tredje hjulet hela kvällen. Han blev knappt tilltalad, stackars människa.

När de pussades fick man dessutom front row view av showen. Det var en scen i filmen då kärleksintresset sade till huvudpersonen "Vad väntar du på?" efter att han sagt "Jag skulle vilja kyssa dig." och då vände sig tönten framför oss mot sin flickvän och pussade henne. De var så extremt töntiga, men jag förstår ju varför. De är i stadiet av deras förhållande då all vett och sans försvinner och det tydligen känns romantiskt att pussas på uppmaningen från en karaktär i en fars. Tänk er att se Bröllop och jäkelskap och fria framför TV:n för att ni blev inspirerade.

Men som sagt, jag förstår känslan av att inte kunna vara normal när man gör saker med sin partner för att man är för upptagen med att bara vara kär. Det är en underbar känsla som man sällan känner och som sedan utvecklas till en ännu djupare känsla av tillgivenhet. (Förhoppningsvis i alla fall, annars lär förhållandet ändå inte hålla så länge och man får känna sig nykär ganska snart igen kanske.) Mest ville jag berätta skratta lite åt hur töntiga de var, inte klanka ned på kärleken. Fast det är förstås lite roligt att skratta åt det, det är väl därför det kallas "fools in love".