Inte viktigt

Idag gick jag för att få ett recept utskrivet och då fick jag frågan vad min vikt var. Jag får den frågan varje gång jag går till ungdomsmottagningen och brukar svara att jag inte vet förutom på ett hum eftersom att jag sällan väger mig och att det var något år sedan sist. Jag brukar helt enkelt ge dem en ungefärlig siffra. Men idag räckte inte det. Jag är varken under- eller överviktig och inte nära varken det ena eller det andra hållet. Dessutom spelade vikten i det här fallet inte heller någon roll. Det var alltså inte en fråga om medicinska skäl, typ att jag ska äta en dos per kilogram. Därför skulle det inte spelat roll om jag vore ens 20 kilo tyngre än jag trodde. Varför var det då viktigt att veta min vikt?

Jag väger mig inte längre och äger inte ens en våg för att jag insåg att vikten inte spelade någon roll och att det viktigaste var att jag tyckte om hur jag såg ut. Vikten var en evig påminnelse om att det fanns något att passa in i, oavsett hur smal jag var. Jag var lycklig; jag hade inget behov av att veta min vikt. Men idag när jag sade att jag inte vägt mig på länge sade min barnmorska att "Då är det väl dags nu då." Jag tyckte att det lät konstigt, jag ville inte väga mig. Samtidigt ville jag inte säga nej. Jag ville visa henne att jag inte hade något problem med det. Jag har egentligen inget problem att väga mig - men bara om jag själv bestämmer det! Det är lätt att vara efterklok. Jag borde ju ha sagt nej, men det är inte så lätt när tankarna snurrar i huvudet och man inte har tid att sortera dem. Jag fick inte ens väga mig i ett rum; det var låst och hon ides inte hämta nycklarna så jag fick ställa mig på en våg i hallen.

Då kände jag något jag inte känt på länge. Jag kände en oro inom mig - vad kommer vågen visa? Jag hatar henne för det. Jag har inte brytt mig om min vikt på flera år, men idag när jag stod där med ytterkläder och skor på så visste jag att vågen skulle visa flera kilo mer än min verkliga vikt. Men vad var den verkliga vikten då? Tankar jag inte har tänkt på flera år, osäkerheter jag inte haft på flera år bubblade upp till ytan. Jag mår i efterhand bra, jag vet att jag har rätt och hon har fel. Jag vet fortfarande att min vikt inte spelar någon roll. Men i några minuter var det inte så. I några minuter var jag 14 år igen och tyckte att jag inte dög för att siffran på vågen inte stämde med "vad den borde vara", även om jag såg en helt vanlig tjej i spegeln. Vikt är inte bara en siffra - det är ett uttryck för hur vi värderar andra och oss själva. Det är ett maktmedel för all fettfobi och för att undertrycka oss själva oavsett storlek.

Hon bestämde att det var viktigt för mig att veta min vikt. Det är fel att förstärka idén att det är viktigt för mig att veta min vikt och att därigenom försöka lägga ett värde som inte finns i det.