Tripoläritet

Nu har jag sett det. Slutet. Vad ska jag säga? Tomheten tog överhand. Jag kände att ju fler minuter gick desto mer av min själ gick förlorad. Näää, jag skojade bara. Jag kände dock tomhet inför saker och ting efteråt; the end of an era. Och tjejen på ung-sidorna i PT:n bara vågade insinuera att hon var ett större Potter-fan än jag och så skriver hon "It all ends." Jag ba: Öh, nej. "It all ends here." ska det vara. Förlåt, I got sidetracked.

Sjuan del 2 var inte en av de bäst gjorda. Det här är ordningen som filmerna är bäst gjorda i: 1, 2, 7 del 1, 6, 7 del 2, 5 & 3 och 4.

Jag kunde inte bestämma mig för vilken av femman eller trean som skulle komma först för att det var så länge sedan jag såg femman, typ ett år sedan (pretty much på pricken 11 ½ månader), men detta känns rätt. När jag har rangordnat de bäst gjorda - inte bästa, utan bäst gjorda - så tog jag med i räkningen saker såsom kostymer, manus, helhet och naturligtvis det viktigaste av allt - huruvida filmen håller sig till boken eller ej. Man kan ju inte göra exakt som i boken, men man kan göra det bättre på ställen där de sjabblat till det. Även andra saker har jag i åtanke när jag bedömer de bäst gjorda, inte endast dessa.

***Spoiler alert!***
Kolla inte om du inte vill.
Se inte nu då.
Någon kommer dö.
Och det blir...
Snapes dödsfall var inte lika episkt som i böckerna. Snape har definitivt det bästa dödsfallet i alla Harry Potter-böcker, t.o.m. bättre än Sirius, och de lyckades föstöra det till en viss del. Det var okej, men inte episkt.

De ändrade även en del grejer, vilket jag inte tyckte så mycket om att de gjorde. T.ex. gjorde de så att Neville var kär i Luna. Yeah... That doesn't happen. Jag har läst det på Harrywiki för några månader sedan. Fast sådant bryr de väl sig inte om så länge de får några skratt!

Överlag - bra film! Måste ses, rolig på sina ställen. Mycket kvick övergång från sorglig till spännande till rolig. En tripolär film, kan man säga.