Skönhet

Just nu står TV:n på och jag halvtittar på slutet av Skönhetsfällan. Jag tycker det är roligt att se en sådan förvandling från att ha ett skönhetsproblem till att få det botat. Jag kan verkligen förstå den lättnaden. Efter mina medicinkurer var det som att få livet åter och jag kan tänka mig att de som får hjälp i programmet känner något liknande.

Mitt tycke för skönhetsprogram tar dock inte slut där. Jag är väl medveten om att jag värderar vikten av min egen skönhet som större än genomsnittsmänniskan, men mycket av det har att göra med hudsjukdomen jag led av i större delen av mitt liv. Det tär ganska mycket på ens självförtroende liksom. Med det sagt, jag älskade programmen The Swan och Extreme Makeover som barn. De var program som gick ut på att fula människor fick genomgå plastikoperationer så att de blev vackra. Varje program var som en Askungesaga och jag älskade det! I efterhand inser jag hur skadliga de programmen är och skulle inte vilja ha tillbaka dem på TV. Skönhetsfällan är annorlunda och handlar snarare om folk som råkat illa ut och får hjälp att korrigera abnormaliteter som uppstått, så det är ändå ett okej program. Det är inte fel att vilja se vacker ut, men när samhället i alltför stor del lägger vikt vid kroppars utseende och på hur folk ska se ut för att vara "vacker" så går det lätt för långt.

Ibland tänker jag på de där plastikoperationsprogrammen och jag är glad att inte de nya generationerna tittar på dem. (Om än de tittar på Paradise Hotel, vilket kanske är värre.) För det är sant som det är sagt, skönhet ligger i betraktarens öga. Jag hade kunnat säga så mycket mer om det här och kunna komma in på andra områden kopplade till detta, men jag ska inte göra det för det blir för långt då. Jag ville mest dela med mig av detta minne utifall att någon hade glömt bort det.