Snart ska jag på jobbet för att medlyssna i ett par timmar. Snön har för första gången sedan jag flyttat hit faktiskt täckt marken i mer än ett dygn. Det är kallt både ute och inne. Jag sitter under filten och tänker på Foucault. Jag tänker på att jag går emot mina principer, och fast jag vet att många inte har ett problem med att göra det själva så har jag det. Vissa kanske tycker att en klädkod är en petitess men jag ser det ur Foucaults perspektiv. Det är ännu ett sätt att kontrollera oss. En uniform är en grej, men klädkoden är till för att censurera och för att ta bort alla element av 1. underklassen, 2. individualiteten och 3. friheten. Det är det som stör mig allra mest. Den blinda lydnaden, att underordna sig auktoriteten. De tar sig in i våra huvuden och utan att fysiskt ta i oss, utan att ens ha sett oss, har de redan kontrollerat oss. Jag tänker inte säga mer om det, hade jag tänkt. Jag ville förklara vad mitt hat för klädkoden grundar sig i. Samt att jag har erfarenheter av sexistiska kommentarer på grund av "klädkoden" så jag har fått erfara på egen hand hur det egentligen funkar med klädkoder.
Men mest av allt vet jag att det här är inte den jag är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar