Ett rop på hjälp

Idag sov jag två timmar på eftermiddagen, så jag är inte trött ännu. Därför får ni lyssna lite på mina tankar kring dagens övning på föreläsningen. Trigger-varning för utnyttjning/sexuell utnyttjning! Det var en uppgift om ett drama där två personer bodde på en sida av en flod som man inte kunde simma över och tre personer bodde på den andra sidan. En av personerna från ena sidan, vi kallar honom Pelle, var tillsammans med en från andra sidan, Kajsa. Efter att ha hört historien om dessa personer och deras situation skulle vi ranka vem av dem vi tyckte var bäst.

Nu hör det till saken att över floden brukade det gå en bro, men som rasat ned i floden så att ingen kan ta sig över. Endast en, vi kallar henne Lina, som bodde på samma sida som Pelle hade en båt. Historien var då så att Pelle frågade Lina om han fick låna båten och hon svarade att han fick det om han låg med henne. Pelle ville inte och gick hem. Sedan insåg han att det var det ända sättet att ta sig över till sin flickvän och få vara med henne istället för ensam på samma sida som Lina. Därmed gick han över till Lina och sade att han gick med på det hon föreslagit. Väl på andra sidan berättade han för Kajsa vad som hänt och Kajsa flippade och grät och allt. För att hon tyckte synd om sig själv!!!

Jag höll på att bli galen. Lina var i en maktposition över Pelle och utnyttjade honom totalt. Nog sagt, tycker jag. Självklart ska hon vara längst ned. Men Kajsa då? Hennes partner har blivit sexuellt utnyttjad - tvingad under en annans maktutövande att utföra en sexuell tjänst som han inte ville - och Kajsa tycker att han bedragit henne! Att det är synd om - henne! Hade det slutat där hade jag ändå kunnat vara nöjd. Då hade jag fått visa att jag rankar minsann inte någon sådan som Lina högt! Men vi skulle så klart arbeta i grupper och sedan komma överens om vem som skulle rankas på vilken plats. Då brann stubinen ned för mig. Jag vägrade att ge mig kring vem som skulle vara på sista platsen och jag gjorde det klart och tydligt varför på gruppdiskussionen. Jag fick fram en lista som var helt okej i slutändan, Pelle blev rankad rätt högt (vissa ville ranka honom lågt) och Lina lägst! Men i helklass då! En kille från klassen fick tavelpennan och skulle skriva upp de vi kommit överens om. Jag kände återigen att jag var tvungen att påpeka det skeva maktförhållandet och bestämde mig för att genast räcka upp handen Hermione-style. Jag fick ordet och sade exakt vad jag skrivit här. Då sade han vid tavlan att man kanske skulle bestämma att ta det ur en affärsmässig synvinkel. Det var ingen som hade sagt åt oss att göra så och uppgiftens hela karaktär var ju raka motsatsen till affärer! Hur ända in i glödheta passar Lina in i en arbetsorganisation? Hon missbrukar sin makt och ger upphov till slitningar inom gruppen. Hon fick vad hon ville ha - kortsiktigt. På lång sikt kanske hon får sitta ensam på sin sida av djungeln och ångra att hon inte var bättre på att samarbeta.

Nä, vet ni vad alla de där alternativa synvinklarna var? En ursäkt. En ursäkt för en person som utnyttjar andra människor och ett skuldbeläggande på offret. För åh, jo - jag fick allt höra från någon lejd idiot att "Men då kan man ju se det som att Pelle är en mes som inte bara bygger en bro över vattnet." Vad då? För att Pelle är en man ska han bara ta det som en sådan? Han ska använda sina medfödda byggarkunskaper och bygga en bro. Psykisk misshandel och tvång handlar inte alltid om direkta hot. Det handlar om manipulation och att utnyttja maktövertag bland annat.

Idag lärde jag mig att den uppfostran jag har fått är helt annorlunda jämfört med många andras. Jag har även upplevt det jag läser om på feministbloggarna och i tidningarna på närmare håll. Det finns de som säger att offren får skylla sig själv och förövarna får gå fria. De finns i rättssalen, de finns bredvid dig på bussen, de är kvinnor och de är män. De finns även i ditt klassrum.