Jordliga nöjen och himmelsk lycka

Shopping, shopping och ännu mer shopping! Dock inte av mig, och inte av Gustaf heller när jag tänker efter... Jag börjar om! Fönstershopping, fönstershopping och ännu mer fönstershopping! Gustaf hittade inget han ville ha, förutom lite blommor som nu sitter prydligt inbäddade i vår blomlåda. Själv har jag inte pengar till sådana nöjen förrän jag får mina CSN-pengar, vilket lär ske till veckan om inget oförutsägbart händer och alla datasystem skulle krascha, såsom vissa trodde 1999 (de kan ha rätt, kanske det bara skulle ta ytterligare 14 ½ år innan det skedde). Däremot har jag hittat två olika höst/vinterjackor som skulle passa utmärkt till min rosa basker! Jaja, det är inte min än, men efter nästa besök i Stockholm nästa månad kommer den att vara det. Det finns dock ett par problem: 1. De har ingen huva och det lär bli problematiskt att hitta en scarf åt de höga halsarna. Och 2. Ingen av dem har särskilt smickrande form. Jag hoppas att intresseklubben antecknar flitigt nu!

Det händer inte så mycket just nu dagarna innan skolan, som ni kanske märker. Jag kan inte undvika att tänka tillbaka till skrivarlinjen. Det var det bästa jag gjort. Inte bara för att det var kul, utan även för att det var en milstolpe för mig. Så mycket hände mig under det året. Men bara det att jag visade för främst mig själv, men även för andra, att jag tar skrivandet på allvar var en lättnad och stärkande. Att jag även kunde dela det med andra och inte behöva låtsas att det bara var en hobby, utan det roligaste som finns på hela Jorden och det enda jag vill göra förstärkte den känslan. Men jag fick även ta itu med en del prestationsångest, även om jag vet att "Det är inte ett färdigt verk. Ingen förväntar sig att man ska ha kommit på ett sådant på fem minuter." Jag har insett att så länge jag får skriva något som betyder någonting för mig är en del av mig alltid tillfreds och lycklig. Den delen av mig står ovanför alla andra drömmar. Det är den delen som håller mig uppe i det blå, för jag har varit på nere på jorden och det är det sorgligaste jag varit med om.