Prov och prövningar

Jag är faktiskt rätt less på skolan. Jag trodde inte att jag kunde bli det, för samtidigt är det också rätt ofta kul. Mest är jag nog less på att skriva dessa evinnerliga uppsatser hela tiden, även om det var vad jag brukade tycka var bäst. Det är ju ändå rätt chill, men samtidigt så känns det som att jag bara skriver och skriver och i slutändan flyter allt ihop. Men jag är nog faktiskt allra mest less på att hela tiden ha deadlines. Vad man än gör så måste finns den där och skaver. Det stör min sömn eftersom uppsatsen hela tiden finns där i huvudet. När man ska skriva tenta så är det mer uppdelat när man ska tänka på det och inte, för man kan ju inte skapa nytt material vad gäller en tenta som man kan gällande en uppsats. Tenta-pluggmaterialet utvecklas inte i hjärnan genom att man tänker på det, utan förblir det du har pluggat in och utvecklas bara genom att du pluggar in mer material. Som sagt, mycket kraftigare gränsdragning mellan pluggtid och icke-pluggtid när man ska skriva tenta. Uppsats är dock chill på det sätt att det sällan tar den tid som man faktiskt får för att skriva uppsatsen. Men då gäller det ju att man tar det lugnt när man är nästan klar snarare än innan man ens har börjat, för då kan det slå slint och man är ute i sista minuten i alla fall. Men den här gången har jag börjat i rätt god tid i alla fall.

Men sedan finns det mycket annat som ställer till det. Det faktum att jag inte längre får CSN lägger en stor stress på mig som inte fanns innan. I söndags talade prästen om prövningar och om inte det här är en prövning så vet jag inte vad som är det. Men det går an, det går alltid an.