Det där som nästan kväver dig

Nu har jag lämnat in mitt arbete i psykologi. Det känns bra, nu är det bara provet i kognitiv psykologi och en del annat som ska göras. När jag är klar med provet kommer jag att kunna andas ut lite. Men jag har fortfarande inte meddelat vilka veckor jag kan sommarjobba i fabriken. Jag har många problem med det där stället och ett av dem är hur man kommer dit, inte får en introduktion, de ansvariga ansvarar inte för att man ska lära sig allt utan man kastas bara in i det genom att gå bredvid någon, ingen säger något om min utveckling där - ska jag bara lära mig en maskin eller flera? Det finns inga rutiner. Antingen får man en chef som detaljstyr eller så får man något lika dåligt, om inte sämre, chefer som lyser med sitt ointresse för vad som händer dig. Det är bra och duktiga kollegor som visar mig hur man ska göra med maskinerna, men så länge ingen säger något annat så får jag ju vara på "min" maskin så länge den är igång. Sådant tycker jag är jobbigt. Jag gillar inte när man inte kan vara självständig på arbetet, och för att vara det krävs att man vet exakt vad man ska göra. Maskinerna krånglar så mycket att jag inte alla gånger vet hur man ska fixa det heller, men servicekillarna har mycket att göra och det går inte att lita på att de kommer alltid. Som sagt, det är mycket som strular.

Nu ska jag gå vidare till att gruva mig inför nästa uppgift, det är sedan gammalt.